Arkitekturen

 

”…att leva med det som tynger, det som bär, det som rundar sig, det som bildar ytor, det som välver sig, det som samlar sig i slutna former – ”

 

Kulturcentrum Järna (tidigare Rudolf Steinerseminariet) med sin mångsidiga pedagogiska verksamhet utvecklades under sjuttiotalet till ett centrum för de ur antroposofin inspirerade aktiviteterna i Norden. Det pedagogiska, det konstnärliga och det vetenskapliga arbetet inom platsen kom att samverka så att alla grenar integrerades med varandra.
Ett behov att ge verksamheten ett hölje som motsvarade det inre dynamiska arbetet växte fram. Man strävade efter en arkitektur som skulle utvecklas ur ett behov som inte bara var materiellt utan som i första hand riktade sig till människans innersta känslor och viljeimpulser.
Den danska arkitekten Erik ”Abbi” Asmussen (1913-1998) blev den som kom att ansvara för de byggnader som under perioden 1967-1992 uppfördes på platsen.  Utgångspunkten var att arkitekturens form, proportion och färg spelar en betydande roll när det gäller att skapa en positiv, livgivande miljö för människor att vistas och arbeta i. Det intressanta var att genom val av färg och proportioner söka en dialog, en samverkan med landskapet omkring och därigenom stödja människans skapande aktivitet. Målet var inte att slaviskt följa landskapets karaktär utan i stället skapa en spänning till omgivningen.
Byggnaderna färgsattes av färgkonstnären Fritz Fuchs. Med hjälp av lasyrteknik baserad på naturliga råvaror har varje rum fått sin egen genomskinliga, luftiga färgkaraktär som klingar ihop med rummets innebörd. Ett mycket säreget formspråk, som väckte uppmärksamhet och engagemang såväl inom som utanför landets gränser växte fram. De karakteristiska byggnaderna har vunnit prestigefyllda priser och besökare strömmar till Ytterjärna för att titta närmare på dessa ”konstiga hus” med sina välvda tak, färgskimrande väggar och ovanliga rumsformer.
 ”Denna formvärlds hemligheter kommer vi inte åt förrän vi till en viss grad förvandlat oss själva så att inte bara vi själva talar genom det vi gör, utan det som lever och skapar i världen.”                                                                                              Rudolf Steiner